Jag har mycket på gång. D:s tröja i dubbelt alpackagarn är snart klar, men garnet räckte inte så jag får ta mig en tur till garnaffär i morgon. Det är bara halva oket och halslinningen kvar. Den känns härligt mjuk och varm, det är nästan så att jag börjar fundera på att göra en kofta i dubbelt alpackagarn åt mig själv. I en fin färg, svart kanske?
Annars spinner jag gärna. Jag har nästan spunnit upp en underbar vit angora/merinoullblandning som jag köpte från Spinspiration medan det fanns (vad GÖR man nu när det har lagts ner? Skickar efter från England eller vad? Vad gör andra spinnare?)
Jag spinner på min kära
Moosie. Så
Navajotvinnar jag med min tyngre slända till mjukt tretrådigt garn. Vad jag ska göra med garnet? Ja inte vet jag. Förslag mottages tacksamt.
Jag var ju uppe i Hälsingland och där åkte vi på bussutflykt. Bland annat hamnade jag på en fin gård som heter
Kristians, där det fanns mycket fint men det jag fastnade för var ett par vantar. Stickade i tvåtrådigt, vitt ullgarn, med ett litet bladmönster som mudd längst ner. Enkla och oerhört fina. Såna ska jag ha i vinter har jag tänkt, men de kanske inte blir i angoragarnet. Jag har kardat vit mohair, som jag funderar på att använda till de där vantarna. Ett fint mönster för bladmudden hittade jag på
Tant Koftas blogg.
Jag har också kardat det här mjuka glansiga molnet:
Det är ljust ljust brun BFL från Spinspiration, som jag kardat samman med naturfärgat silke. Helt underbart. Det ska någon gång bli en entrådig spetsschal...
Maria
